Hoppa till sidans innehåll

Ordförandens sommarkrönika: En underdog tar aldrig semester

02 JUN 2017 17:09
Det har varit en spännande, hektisk och på många sätt en fantastisk vår 2017. Men lagom till Kristi flygare gick faktiskt luften ur. Det kan jag ärligt erkänna.
  • Skapad: 02 JUN 2017 17:09

Våren har bjudit på mycket. Jag har hört otroligt mycket positivt från våra föreningar och deras verksamhet där de flesta välkomnat nya karatekas vid terminsstarten. Och jag har även fått glädjas över mycket fina tävlingsframgångar med medaljer till Sverige, bl.a. på Dubai Open och EM – där jag själv tappade rösten efter att ha skrikit som en tok på läktaren när Hana Antunovic tog hem bronset i Turkiet. Fantastiskt kul!

Vi har också startat en OS-satsning, fått ny förbundssponsor och bedriver en rad roliga PR och utvecklingsprojekt genom styrelse och kansli. Personligen fick jag också nöjet att åter väljas in som ledamot i European Karate Federation. Ett hedersuppdrag i fyra år framåt.

När det senare meddelades genom en nyhet på vår Facebook-sida, kommenterade en mycket klok föreningsledare att ”…tänk på nu att det finns annat än tävling.”
Och visst är det så.

Vi har under våren också haft anledning att fundera över allvarligare frågor som jämställdhet och kränkningar inom idrotten, två högaktuella ämnen och tyvärr problemområden som bl.a. diskuterades nyligen på Riksidrottsmötet i Karlstad. Vi måste också vara en del i debatten och jobba vidare med frågorna även om Karaten på många sätt och jämförelsevis klarar sig relativt bra i dessa sammanhang.
En anledning till att jag är villig att också engagera mig i den internationella karate-politiken inom EKF, är att jag ser en möjlighet i just detta att vi, som anses vara från ett föregångsland i dessa frågor, har en möjlighet att påverka positivt och exportera våra värderingar som demokrati, den svenska unika föreningsmodellen, våra riktlinjer för barn och ungdomsidrott och arbetet för jämställdhet. Jag tror på att svensk karate kan var en positiv influens även i resten av världen på fler sätt än att bara prestera på mattan - och det kan vi i gengäld dra nytta av även här hemma när vi vill växa och utvecklas.

Men, till den kloke föreningsledaren kan jag dock villigt erkänna att jag dagen för Kristi Himmelfärd bara tänkte på tävling...

Strax innan helgen kom nämligen beskedet från Svenska Olympiska Kommittén (SOK) att svensk karate inte får något stöd i sin OS-satsning under 2017! Tidigast höst 2018 får vi besked om eventuellt stöd och detta kommer att grunda sig på hur karatens möjligheter att komma med på OS programmet 2024 ser ut!

Trots att vi är ny sport i sammanhanget, så kastas vi ut med samma badvatten som resten av de så kallade sommaridrotterna och får finna oss i att klara oss på egen hand. SOKs anledning till uteblivet stöd är minst sagt ”grumliga”, där de kallar 2017 ett omställningsår och nämner en större satsning på OS 2024 där de sätter mål på 20 medaljer.

Det var alltså inte det efterlängtade positiva besked om stöd från SOK som vi gått och väntat på sedan augusti förra året när vi blev intagna på OS-programmet, nya och oerfarna som vi är, i tron att vi behövde en hjälpande hand.

Det som äntligen skulle bli belöningen efter att vi nu själva satsat stenhårt, - ideella insatser från utövare, landslagsledning, förtroendevalda, m.fl. samt egna insatta medel under höst 2016 och våren 2017 för att komma igång, - blev istället ingenting.

Nåväl. Nu har mitt blodtryck sjunkit och jag har tränat av mig den initiala ilskan över att få nobben från SOK. Och istället tänker jag på det gamla japanska ordspråket ”Nanakorobi yaoki” – fall sju gånger, res dig upp åtta. Och jag blir lite irriterad på mig själv och det faktum att jag blev så besviken.

För det är ju faktiskt bara att bita ihop och jobba vidare. Vi har genom alla tider stärkts, utvecklats och byggt vidare på kunskap och framgångar inom egna led, ständigt framåt, ständigt med kämpaglöd.  

Den svenska olympiska drömmen kommer brinna vidare oavsett om vi får hjälp utifrån eller inte. Vi har duktiga ledare, passionerade utövare och hela karate-Sverige i ryggen. Vi vet vad vi ska göra, i vilken ordning det måste ske och vad det krävs. Precis som inför en gradering eller en tävling, bara i större format. Och vad är karate om inte en kampkonst skapad för att någon mindre ska kunna ha en chans mot de större? Vi kan det här. När det är dags att tända OS-facklan kommer vi göra vårt bästa för att stå där och ha bevisat att vi klarade oss själva, vi vilade inte, vi förlitade oss inte på andra. Vi är en alltid närvarande, alltid kämpande urkraft.

Så kom igen Tokyo 2020 – get ready to rumble. För vet ni vad?
Sommar eller ej, den här underdogen tar aldrig semester
.

Glad sommar alla karatekas önskar Urban!

 

Skribent: Urban Andersson
Epost: Adressen Gömd

Gilla oss på Facebook!

  

 



 
 



vaccinera

Antidoping

Postadress:
Svenska Karateförbundet
Arenavägen 55,7 tr
121 77 Johanneshov

Kontakt:
Tel: +46859760490, +46859760493
E-post: This is a mailto link