Hoppa till sidans innehåll

Ordförandens Årskrönika: Vart tog åren vägen?

15 JAN 2016 16:27
Förbundsordförande Urban Andersson reflekterar över året som gått och tiden som kommer.
  • Skapad: 15 JAN 2016 16:27

Vart tar åren vägen? 2016 går jag in i med 10 år som ordförande i bagaget och undrar vart tiden försvann. Men det är ju så när man har roligt, det går fort. Ibland frågar jag mig själv varför jag lagt all denna tid på karate, det finns ju så mycket annat man kan ägna sig åt. Men varje gång jag funderar över att ändra min bana kommer jag ändå i slutänden alltid fram till samma sak – det finns ju inget bättre att hålla på med. Vårt växande förbund är för mig en kär planta, som jag gärna ägnar tid åt att se frodas.

Det går inte att förneka att det finns stora utmaningar som förtroendevald. Att lotsa förbundet som ledare är att ständigt jaga gyllene medelvägar, finna röda trådar och fatta många, ibland obekväma, beslut. Det finns starka viljor, åsikter och ett ständigt flöde av frågor att hantera – det är ingen myt att det blåser på toppen. Men vem vill inte ha lite vind i håret? Jag behåller gärna rufset som tack för alla de intressanta samtal och möten jag får ha med eldsjälarna inom karate.

2015 fyllde förbundet 5 år. Ett särskilt utmanande och spännande år. Det turbulenta samhället vi lever i idag har berört även idrottsvärlden. På uppdrag av regeringen fick bl.a. Riksidrottsförbundet och vi specialförbund därinom, direktiv att verka för ökat social engagemang och integration. Karaten har lyfts fram som ett gott exempel som en idrott som redan är långt framme inom området. Men självklart finns det alltid mer att göra.

Styrelsen har därför under året arbetat i täta dialoger för definiera själen i förbundet. Det mynnade i september bl.a. ut i vår vision – ”Karate - allas idrott hela livet”, och ett dokument som talar om hur vi, nuvarande förbundsledning, ser på svensk karate och hur vi vill arbeta med den framöver.

Under året som gick slog vi också rekord i tävlingsintresse och antal arrangemang. Stora delar av det innefattar utövare i unga åldrar. Trenden ska ses som positiv, men ansvaret som följer med är påtagligt. Vi insåg snabbt att en genomlysning var nödvändig. Ca två månader hektiskt arbete resulterade sen i att samtliga relevanta dokument för tävling nu reviderats på ett sätt vi hoppas ska skapa en tryggare och mer kontrollerad miljö för alla inblandade. En stor eloge vill jag här också skicka till våra kommittéer och kansliet – som snabbt och effektivt stöttar vårt arbete och verkligen har gjort så under året som varit.

Men självklart är vi inte klara, uppföljning och utvärdering är A och O – en särskild önskan vi har för 2016 är att få chansen att lyssna med våra barn hur de ser på saken. Att få arbeta med att utveckla karaten med de yngsta i fokus är en av de främsta ljuspunkterna i mitt uppdrag.

I september hade vi Förbundskonferens, när vi burade in våra distriktsföreträdare och kommittékollegor i gamla fängelset på Långholmen. Gästerna kom långväga, från Skåne i söder till övre Norrland. Det var en mycket bra konferens och som ordförande blir man glad över engagemanget. All input är bra input och för styrelsens del är dessa konferenser viktiga i jakten på den röda tråden.

2015 var också året som jag startade min egen förening i lilla Vittsjö, Skåne. Föreningslivet är kärnan i förbundet, det är mig helt främmande att inte fortsätta vara en del av det. Att instruera ger ny energi och glädje, den egna träningen likaså. Även att vara föreningsledare är utmanande, roligt och lärorikt. Det är inte så enkelt alla gånger och man ska ha den största respekt för alla ledare som lägger sin tid i det ideella arbetet. För det är det vi är, en del i en ideell organisation, något bland det finaste som finns.

Min känsla är att 2016 kommer bli minst lika intressant som föregående år. Till sommaren avgörs om Karate blir en OS-gren, om så sker kan vi se fram emot ännu ett viktigt ansvar att axla.

Olympiska Spelens välkända ordstäv: "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl" är något jag tycker att vi karatekas kan känna igen oss i. Vi kommer dock kunna efterleva samma ord även om vi inte kommer med i OS. Karate i sin ädlaste form är alltid värt att kämpa för och dojon kommer alltid vara vår viktigaste samlingsplats, inte tävlingsarenorna.

Den 5 mars har vi årsstämma i Stockholm och min post som ordförande står på agendan. Jag har självklart tackat ja till att gå för omval. Det är sedan stämman, ombuden från våra föreningar, som avgör om man är nöjd med mitt ledarskap eller inte.

Oavsett hur det blir vill jag förmedla hur viktigt det är med demokrati. Förbundet är inte starkare än sina medlemmars engagemang och rösträtten våra föreningar har är det viktigaste attributet för detta som finns. Ni är en del av en demokratisk organisation, som i sin tur speglar demokratin i det land vi lever i. I denna oroliga värld, där vi dagligen läser om människor på flykt, bör vi alla reflektera över och lite extra uppskatta det faktum att vi här, har möjligheter som så många andra inte har.

Vår egen lilla karate-värld kan tyckas liten i sammanhanget, men symboliken i att ni kan göra er röst hörd är ändå inte mindre. Det spelar ingen roll om ni är nöjda eller missnöjda med hur saker och ting är. Det är lika viktigt att stödja såväl det ena som det andra oavsett, annars riskerar ni bli del av beslut ni själva inte tyckt till om.

Så föreningsledare, gör oss glada och kom på stämman. Det är ett av årets bästa tillfällen att få träffas och höra vad ni tycker. En fullsatt sal på stämman är en seger för demokratin och ett steg i svensk karates utveckling.

Till sist, alla karatekas. Kom ihåg att ett svart bälte är ett vitt bälte som aldrig gav upp.

Nu ser vi fram mot 2016 – ett år av nya kunskaper, härlig träning och massor med glädje!

- Urban Andersson, Förbundsordförande.

Gilla oss på Facebook!

  

 



 
 



vaccinera

Antidoping

Postadress:
Svenska Karateförbundet
Arenavägen 55,7 tr
121 77 Johanneshov

Kontakt:
Tel: +46859760490, +46859760493
E-post: This is a mailto link