Hoppa till sidans innehåll

REPORTAGE: Karate som medicin

10 FEB 2015 11:02
Niclas fick sin diagnos två veckor innan han fyllde 33 år. Nu är han en av ett ökande antal utövare med ADHD som hittat till Karate. Här berättar han sin egen historia om vad Karaten betyder.
  • Skapad: 10 FEB 2015 11:02

Träningen har blivit en del av den dagliga dosen medicin för Niclas och nu hoppas han att fler med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NFP) ska upptäcka fördelarna hos karate som rehabilitering. 

 

"- För mig har fysisk aktivitet alltid varigt mycket viktigt för att jag skall må bra och inte vara konstant stressad, således har detta inneburit att någon form av fysisk aktivitet alltid varit en naturlig del av mitt liv. Jag, precis som de allra flesta med ADHD, ger 100.000% i det vi företar oss i så länge vårt intresse för just det specifika finns, - vilket är en stor fördel då vi oftast lär oss snabbt samt att vi lär oss allt inom området. Nackdelen är dock den att lika snabbt som intresset för något uppstår ur tomma intet så kan det försvinna precis lika snabbt och oväntat.

 

- Beträffande den fysiska aktiviteten har jag prövat de flesta sporter, som till exempel simning, där jag till och med tävlade för en av Sveriges mest framgångsrika simklubbar med goda resultat. Utövade gymnastik under ca ett halvår till ett år, pingis, tennis, ridning, klassisk balett - vilket jag höll fast vid under så länge som sju år, ridning, golf, basket, fotboll, träna på gym och otaliga sporter där till.

 

- För några år sedan väcktes mitt intresse för Karate för första gången, vilket ledde till att jag sökte efter klubbar i närområdet. Val av klubb samt stil var en ren slump, då avståndet mellan hemmet och klubben var det viktigaste. Valet föll helt naturligt då på en klubb som låg ca 100 meter från min bostad. Sedan kom annat emellan och jag slutade strax efter min första gradering, istället tog jag under en kortare period upp gymträningen igen. Dock var intresset för karaten så stort att jag några år senare tog upp karaten igen vilket jag inte ångrar en sekund. Idag är jag nere i dojon och tränar så ofta jag kan, vilket innebär näst intill dagligen.

 

- Karate i alla dess former tar upp all min lediga tid. Jag både vill och har ett stort behov av att träna och lära mig om karate varje dag, helt oberoende av vart jag befinner mig. Jag kan vara helt ensam nere i föreningens lokaler, eller hemma där jag avsatt en plats på ca 10 kvadratmeter för min egna lilla dojo. Vad jag tränar är olika från dag till dag. En dag kan jag träna lite grunder, vilket för mig innebär Junzuki och Gyakuzuki i två-tre timmar, lik väl som jag kan träna Khion, kumite, kator etc, eller går på något av mina ordinarie pass.

 

- För mig är min karate träning precis lika naturlig att utöva varje dag, och framförallt lika viktig, som att jag tar någon av de andra mediciner jag har dagligt behov av att ta.

Har jag inte tränat en dag märks det direkt, min fru kan t.ex säga: 
“älskling, snälla gå och träna med dig så att du blir människa igen” .

Karaten har blivit ett mycket viktigt inslag i mitt liv och hjälper mig att få en fungerande vardag.

Niclas

 

- En av de stora tjusningarna med just där jag tränar, är att innan själva träningen börjar så mediterar vi. Om än en kort meditation är det mycket väl fungerande och gör att jag kopplar bort världen utanför dojon och under passet finns sen endast jag och min träning.

 

- Karate passar mig perfekt och jag är helt säker på att andra med ADHD skulle uppskatta och få ut precis lika mycket som jag får av min träning, helt oberoende av vilken stil man väljer eller, som jag, slumpmässigt börjar utöva. Den stora fördelen är att karaten är mycket omväxlande då valmöjligheterna är stora. Man kan utöva kata, kumite, khion, parövningar, grundtekniksträning  - vilket jag tycker aldrig går att träna och nöta för mycket. Jag kan varmt rekommendera karate för alla oavsett ålder, funktionsnedsättning, kön, etnicitet med mera. Det spelar inte någon som helst roll ifall en individ är nybörjare eller inte, utan alla tränar tillsammans oavsett färgen på bältet. Alla hjälps åt under ett pass.

 

Det jag tror är anledningen till att jag håller fast vid och inte kan tänka mig ett liv utan karate är variationen, man gör inte alltid samma sak varje gång. Gemenskapen och självkänslan växer sig större för var gång jag klarar av saker eller lär mig något nytt. Att instruktörerna är trevliga och tillmötesgående är oerhört viktigt och jag upplever att alla är lika värda och ges samma respekt oavsett ålder, kön, etnicitet och färg på bältet. Det finns en trygghet och känsla av gemenskap där ingen utesluts eller ska behöva känna sig mindre respekterad. En annan fördel med Karaten är att det aldrig är försent att börja utöva, du kan var 7 eller 70 år gammal när du börjar träna.

 

- Karate innebär disciplin, tydliga ramar samt att individen som utövar karate i förväg vet, eller kan ta reda på, vad som förväntas av honom eller henne vilket är ännu en klar fördel för en individ med ADHD eller annan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Individen vet eller får veta vad denne förväntas kunna för att t.ex kunna gradera, och på så vis är karaten inte lika oförutsägbar som andra sporter jag utövat. Karatens förutsägbarhet, ramar, tydlighet, varma gemenskap med mera är enligt min uppfattning en mycket stor fördel för de individer med ADHD eller annan NPF.

 

- Ytterligare viktiga fördelar enligt mig, är att både vänster och höger sida av kroppen tränas precis lika mycket, likväl som att viktiga delar av träningen är att finna balansen och koordinationen. I andra sporter har jag upplevt att man inte tränar höger och vänster sida lika mycket, utan den bästa sidan är den som tränas mest. Sedan är givetvis gemenskapen och attityden i klubben extremt viktig för lusten att fortsätta träna skall hållas vid liv.

 

 - Det som är av mycket stor vikt då personer med ADHD tränar är uppmuntran. Ges inte omedelbar samt regelbunden positiv feedback tröttnar individen relativt snabbt. Detta kan endast instruktörerna påverka. Dock önskar jag att kunskapen om ADHD samt andra NPF får större spridning inom idrottsvärlden över lag, att medvetenheten samt att kunskapen kring dessa NPF ökar. Min förhoppning är att instruktörer, oberoende av huruvida de är medvetna om att en individ har någon NPF eller inte, lägger lite extra vikt vid uppmuntran vilket triggar alla att kämpa och fortsätta. Tack vare den feedback som givits mig hänger jag fortfarande i och satt upp mål inom karaten som jag förhoppningsvis kan uppfylla inom tre år."


- Niclas Sawaryn.

Skribent: Sarah Wennerström

Gilla oss på Facebook!

  

 



Antidoping

Postadress:
Svenska Karateförbundet
Västmannagatan 68
113 25 Stockholm

Kontakt:
Tel: +46859760490, +46859760493
E-post: This is a mailto link