Hoppa till sidans innehåll

KRÖNIKA: Respektens fyra hörnstenar

2018-11-02 10:28
En krönika om varför vi måste ha respekt för respekten.
  • Uppdaterad: 2018-11-02 10:29

Jag förälskade mig i karate av många anledningar. Tekniken, den fysiska ansträngningen, den personliga utmaningen, den sociala gemenskapen och att hela tiden ha möjlighet att få utvecklas och se sina kunskaper växa. Men det har blivit min livslånga kärlek på grund av respekten.

Respekt, som i japanskan symboliseras av uttrycket Rei, är något vi alla vill ha och behöver.

Man kanske inte alltid förstår det, det kan vara subtilt och maskerat, men när någon behandlar dig på ett sätt som trollar fram en klump i magen och du inte kan sätta fingret på varför så är det nästan alltid för att personen visat sig respektlös på något sätt.

Att bemötas med respekt är ett basbehov, precis som trygghet och kärlek och därmed lika komplicerat. Människor har olika behov av hur mycket man kräver för att må bra. Vissa mer, andra mindre.

 Men respekt är också något man måste förtjäna. Vissa kräver respekt i sådan omfattning att de försöker tvinga fram den, ”sätta sig i respekt” genom hot, våld och förråande härskartekniker. Någonstans har det då gått fel och en dålig självkänsla ligger enligt min erfarenhet oftast gömd bakom den tuffa attityden.

Ja, i det lilla ordet Rei finns en stor komplex värld som vi försöker orientera oss i.
Och här kommer karate in i bilden.

Karate, och flera Budoarter med den, är unikt så till vida att respekt tillförs i kontrollerad och strukturerad form. De som inte vet hur man aktivt visar respekt lär sig vad det innebär och de som förtjänar och behöver att mötas av mer respekt får en miljö de kan trivas i.

Karaten har genom åren förfinat respekt som en egen konstart och gjort det till en klar och tydlig ledstjärna. Jag har sagt i en tidigare krönika, att om alla tränade karate skulle världsfred råda, och det tror jag fortfarande – därför att det är brist på respektfullhet som leder till konflikter.

Människor kommer alltid ha olika åsikter och inte vara överens, men så länge man respekterar varandras livsrum så kommer basbehovet att fyllas.


Men hur gör man då egentligen?
Något förenklat så har jag, i min tolkning, inom karaten identifierat fyra hörnstenar.

 

Respektera Dojon

Träningslokalen är ditt tempel. Det spelar ingen roll om det är en gympasal i Solna, en källare någonstans i Norrbotten eller en pagoda med polerat trägolv i Japan.

Dojon är det andliga rum som är till för dig att utveckla dig själv och din karate i. Här lämnar vi omvärlden och vardagen utanför och fokuserar på uppgiften vi är där för att utföra. Man visar respekt för lokalen och dess syfte, tar hand om den och följer Dojo kun. Vi bugar när vi kommer och går för att visa tacksamhet och uppskattning för att vi är välkomna och att vi har en plats som tar emot oss och sen låter oss lämna den med mer visdom än när vi kom.

 

Respektera din Sensei

Din Sensei ägnar sitt liv åt att lära ut till andra, oftast helt ideellt.
Denne ska ses som en källa av kunskap vilken har lagt ned mycket tid av sitt liv och hård träning för att skaffa sig de verktyg som du nu har fått tillgång till.

Kunskap, erfarenhet och viljan att dela med sig av detta från din ledare ska i sin tur bemötas med viljan att lyssna, ödmjukt följa instruktioner, visa artighet och uppskattning från dig.

 

Respektera din omvärld

Karate är en kampkonst med grunden i självförsvar. Vi lär oss saker som när det används rätt kan rädda liv och när det används fel kan skada. Och när man är hård måste man vara ödmjuk och när man är stor måste man vara snäll. Respekten mot vår omvärld är oerhört viktig i ett fungerande samhälle. Men det handlar såklart inte bara om att du inte får gå runt och slå ner folk hursomhelst.

Vår Budofilosofi förknippas tätt med Bushido, samurajernas hederskodex, där man genom sin träning ska bli en ädlare människa, med både stolthet och hög känsla för moral och rättrådighet. Det ska genomsyra hela din livsstil. Hur tolkar man då det kan man undra?

För mig i min vardag betyder det främst detta:

  • Skada eller såra aldrig andra människor med vett och vilja, varken fysiskt eller mentalt. Inte heller naturen eller din fysiska omgivning.

  • Lyssna och observera; var lyhörd för omvärlden och anpassa dig för att skapa de bästa förutsättningarna för en positiv atmosfär.

  • Bemöt andra med vänlighet, artighet, tålamod och ödmjukhet.

  • Respektera andras tid och livssituation; kom ihåg att nästan alla bär på en historia eller bekymmer du inte ser eller vet om.

  • Visa civilkurage.

Ovan punkter har jag med mig vart jag än går i min vardag och påminner mig själv om när jag har dåliga dagar. Ingen är perfekt och ibland brister vi alla i respekt, men då har man något att ta fasta på för att starta om.

”Men om inte de visar respekt mot mig då?” Det spelar ingen roll. Det är DU, som genom DITT handlande, ska bli en ädlare människa. Som karateka ska du föregå med gott exempel för andra, inte fördöma dem. 

Möter du människor som inte visar dig respekt tillbaka så låt dem bara passera förbi och lägg inte mer av din energi där.

 

Respekt för dig själv

Respektera din kropp och din knopp.

Karate är inte bara en idrott utan en konstart. Som alla andra konstarter tar det lång tid innan du kan kalla dig expert och du blir egentligen aldrig klar. Ha respekt för att det tar tid för dig att lära in, respektera att du kanske måste repetera tusen gånger. Acceptera att du behöver träna mer på vissa saker. Respektera konsten att ha tålamod och att andas på rätt sätt. Och att du ibland måste be om hjälp.

Det betyder inte att du är dålig eller dum. Du behöver bara vara ödmjuk inför det faktum att din styrka inte ligger i att vara perfekt utan i din vilja och strävan att bli det. Det gäller egentligen alla delar i livet. Det finns ingen quick fix eller genväg, bara dina egna mål att hela tiden förbättras.  

Så låt det ta tid och ta hand om dig själv på vägen.

______________________________________________________

Så varför skriver jag denna krönika nu?

Jo, ett fenomen har dykt upp på senare tid.

Tävling i karate är en chans att pröva sina kunskaper mot andra. Det är en positiv möjlighet där det du lärt dig i dojon sätts på prov i ett annat forum och där publik, media med flera, kan få uppleva karate och vi kan sprida kännedomen om oss.

Men en negativ företeelse har satt sina spår och dragit ner stämningen. Respektlöshet.

I flera fall har grupper på tävlingar, istället för att positivt heja på sin tävlande, tagit sig friheten att skrika fula, förråande och kränkande kommentarer, könsord och svordomar till motståndaren. De manar på till att skada, slå ner med vilja och hotar domare. Helt tvärt emot de principer vi gemensamt förväntas stå för och totalt oacceptabelt.
Det är inte många som gör såhär, men de som skriker högst hörs mest tyvärr och smutsar orättvist ner vårt goda rykte.

Tävling är också en förlängning av det vi lär oss i dojon, inte en isolerad händelse.
Så jag måste undra – i dessa grupperingar, där detta sker, vad hände med att lära ut budo? Vad har hänt med dojo kun? Respekten för din omgivning? Och för dig själv, men tanke på hur oädel och omoralisk du framstår, du som sitter där och och gapar, skriker och gör dig till åtlöje?

Ni som agerar på detta sätt, jag skäms å era vägnar.

Även om det i vissa fall handlar om publik på läktaren, så bör de av ren association med den klubb och de utövare de hejar på, ha fått instruktioner om hur man bör bete sig och inte. Annars är det en grov brist i kommunikation som måste rättas till.

På förbundet centralt försöker vi att motverka denna typ av beteende med de åtgärder vi kan. Administrativa sådana, justering av regler, licenser. Men för allas vår skull så måste vi som en gemenskap hjälpas åt att mota bort den här typen av handlande på plats. Vi kan inte acceptera det och låta det normaliseras, varken på tävling, i dojon eller i samhället.

Så är det något jag vill att ni tar med er av denna krönika så är det därför en vädjan om civilkurage. Säg till, säg ifrån, visa vad respekt innebär. Låt oss varje dag tillsammans sträva efter att bli något lite ädlare människor.

Och som avslut mitt favoritcitat på japanska, som för mig sammanfattar den jag själv försöker vara: "Nana korobi ya oki" . (Google it :)) 

Och tack till dig som tog dig tid att läsa.

Krönika skriven av:
Sarah Wenerström Cedercrona
Generalsekreterare Svenska Karateförbundet

 

Skribent: Sarah Wennerström Cedercrona
Epost: Adressen Gömd

Gilla oss på Facebook!

 



 

vaccinera

Antidoping

  

 

 

Postadress:
Svenska Karateförbundet
Arenavägen 55,7 tr
121 77 Johanneshov

Kontakt:
Tel: +46859760490, +46859760493
E-post: This is a mailto link